Från linfrö till tråd

Vi har många olika kollektioner som till största del vävs av linfibrer. Kollektionerna sträcker sig från tunna, skira voiler till kraftiga möbeltyger. Det fina med linet är att hela processen från odling och beredningen av linfibrer fram till färdigt tyg är väldigt bra ur hållbarhetsaspekt. Alla delar av plantan används och är helt nedbrytnings- och återvinningsbara vilket gör linfibern till ett av de mest hållbara råmaterialen i världen.

 Alla delar av plantan används och är helt nedbrytnings- och återvinningsbara vilket gör linfibern till ett av de mest hållbara råmaterialen i världen.

Linodling kräver ingen konstbevattning jämfört med bomull som kräver 9 000 liter vatten till produktionen av 1 kg bomull och jämfört med andra grödor knappt någon konstgödning och insektsbekämpning. Linet i våra tyger odlas i norra Frankrike och Belgien, och bereds och spinns i närområdet. Tygerna i flertalet av våra kollektioner vävs i Belgien, andra i Italien och Spanien innan vi fraktar det till oss här i Sverige.

Linodling, beredning och vävning är en uråldrig hantverkskunskap som hålls vid liv i norra Frankrike och Belgien, och vi är glada att vara en del av den kulturen.

Linkulturen har även varit stark i Sverige och det är främst i Hälsingland vi kan se spår av linets storhetstid i form av de vackra Hälsingegårdar som finns kvar. Här fanns vattenkraft och bra jordar där linet växte långsamt. Många av tillverkarna hade hundratals anställda och levererade linne till hovet i Sverige och runt om i Europa, och lade grunden till välståndet hos bönderna som kunde bygga sina vackra gårdar, som idag är ett världsarv. Tyvärr odlas inget lin för textilproduktion i större skala i Sverige. Glädjande nog finns ändå en del tygproduktion kvar, bland annat genom Klässbol och Växbo lin.

Linodling och beredning

Linfrön läggs i jorden tidig vår och efter ungefär 100 dagar har plantorna nått 100 cm för att slå ut sina blåa blommor i slutet av juni.
När linet skördas rycks det upp med rötterna och läggs i prydliga rader på åkrarna, här ligger sedan linet och genomgår en förruttnelseprocess. På linspråk kallas det för rötning.
Det är den processen som gör att fibrerna kan frigöras från den yttre veden. Plantorna ligger direkt på jorden som bidrar till att ge linet sin beigea färg. Här har vädret stor betydelse för hur lång tid det tar, det krävs stor erfarenhet för att avgöra när det är klart. Det är vid den här tidpunkten färgvariationerna mellan olika produktioner avgörs.

De ruttnade men torra linplantorna rullas upp i stora balar och tas sedan in för att påbörja processen för att frigöra den fina linbasten.
Under det första steget – bråkningen krossas den inre veden i bitar så att man kommer åt den åtråvärda linbasten.

Vid den efterföljande skäktningen lossas de sista vedbitarna, skävorna. Den här överblivna veden kan användas till skivmaterial eller som halm till djur.
Nästa steg i processen kallas häckling, då skiljs de långa linfibrerna från de korta med en sorts stålkam. Därefter är det dags att spinna fibrerna till lingarn. De långa och finaste fibrerna används till tunna och fina trådar medan de kortare fibrerna används till grövre trådar.